Psykosyntes

Något om Poul Bjerres psykoterapi.

Ulla Sjöström

Poul Bjerres bidrag till den dynamiskt orienterade psykoterapin – mer uppmärksammat på kontinenten än i Sverige – består dels av en genomtänkt syn på hur det mänskliga psyket fungerar och på uppkomst och läkning av psykiska störningar, dels av hans förhållningssätt till de människor, som sökte hans hjälp. Dessa båda aspekter hänger samman och grundar sig på hans medicinska utbildning och hans psykoterapeutiska erfarenhet. Han kallade sitt psykoterapeutiska förhållningssätt psykosyntes. Detta var en markering av att han såg de uppbyggande, läkande krafterna i psyket som viktigast att bygga på vid behandling av psykiska störningar. Fem punkter är centrala för förståelsen av Poul Bjerres betydelse.

Poul Bjerre postulerar en tendens till självläkning och assimilation. Han uttryckte sig ofta i bilder och använde sig av paralleller till kroppsliga processer, då han talade om det psykiska skeendet. Han talade om ”naturens läkekraft” och syftade då på det förhållandet, att ingen läkare skulle kunna läka ett sår, om inte en sådan kraft fanns. Ur det förhållandet och ur sina erfarenheter som själsläkare härledde han det han kallar ”den psykosyntetiska tendensen”. Han menade, att en tendens till läkning och assimilation finns hos varje människa, och att det gäller att i mötet med den enskilda patienten nå kontakt med den, undanröja hindren för den att verka, övervinna motståndet mot förändring och befrämja och stödja de uppbyggande krafterna. Bjerre såg symbolbildningen som vägen till psykisk läkning, dvs. motsvarigheten på det psykiska området till ”naturens läkekraft” på det fysiska.

Ett centralt begrepp i Poul Bjerres tänkande är det han kallar död- och förnyelserytmen. Även här såg han en parallell till naturliga skeenden, och han betraktade den som ett grundläggande mönster i livet. Han menade att störningar uppstår då omanpassning måste ske – då något måste lämnas, för att något nytt skall kunna tas emot och integreras, och man skall kunna gå vidare i livet. Människan måste växla mellan en anspänning mot mål och avspänning som kan ge utrymme för naturens läke- och assimileringskrafter. I behandlingssituationen handlar det om en växling mellan å ena sidan logisk analys och viljemässig strävan att förstå och lösa problem och å andra sidan avspänning och kontemplation, som ger rum för symbolbildning och läkeprocess.

En tredje punkt är drömmandets betydelse och terapeutiska användning. Poul Bjerre såg drömmandet som en produktiv insats av det omedvetna – en kontinuerlig bearbetning och insmältning i psyket av allt som möter människan. Han jämför här med matsmältningen – en process som pågår inom oss utan vår medvetna medverkan. Liksom vi kan bli medvetna om matsmältningsprocessen, då något är i olag och tillföra något som underlättar den, väcks vi av en dröm, då medvetandet behöver hjälpa till med bearbetningen.

Bjerre ansåg att man i behandling skall föra in samtalet på drömlivet, så snart man fått klart för sig symtombild och livssituation. Han jämför drömprocessen med processen vid konstnärligt skapande och menar, att man först bör kontemplera drömmen och därefter samtala om dess innehåll. Då man funnit vad drömmen uttrycker, inträder för drömmaren en s.k. evidensreaktion av samma slag, som då man plötsligt kommer på ett namn man glömt eller lösningen av ett problem.

Bjerre fann att drömmandet under loppet av en behandling följde olika stadier i drömmarens utveckling. Han benämnde tolv steg i drömarbetet från gestaltning till assimilering. Detta system kan också tillämpas på utvecklingen av barns lek under en psykoterapeutisk process.

Faserna i drömmarnas utveckling benämnde han:

1. Gestaltning.
2. Anknytning.
3. Väckelse
4. Avgörande.
5. Objektivering.
6. Distansering.
7. Negering.
8. Lyftning.
9. Identifiering.

10. Omvärdering.

11. Omstämning.

12. Assimilering.

En fjärde punkt utgörs av att Poul Bjerre betraktade varje patient som unik, och inte förde dem till olika kategorier. Varje person måste därför mötas och behandlas utifrån sina förutsättningar – utifrån var och hur man kan nå kontakt med och stötta dennas utvecklingsmöjligheter eller undanröja det som står i vägen för tillfrisknande och utveckling. I sitt praktiska terapeutiska arbete, som kunde ske genom ett besök eller genom kontakt under lång tid, föregrep Bjerre, vid sidan av långa djupgående bahandlingar, senare utvecklade metoder, såsom beteendeterapi, kristerapi, kognitiv terapi, familjeterapi. Men det var för honom inte fråga om att i en viss typ av fall tillämpa en viss metodik, utan att i varje enskilt fall söka möta patienten där hon finns och befrämja hennes utveckling mot hälsa.

Slutligen skall hypnosen nämnas. Hypnos var ju en allmänt använd metod vid den tid Poul Bjerre började sin verksamhet, och han övertog småningom den kände hypnosläkaren Otto Wetterstrands praktik. Bjerre menade ju, att den psykosystetiska tendensen normalt är i verksamhet under sömnen. Han fortsatte att använda hypnos under hela sin verksamhet. Dock använde han den inte för att påverka patienten. Han ansåg, att hypnosen ger en sömn, som gör att patienten hämtar kraft, och att den psykosyntetiska tendensens verksamhet därigenom befordras. All påverkan på patienten skedde dock med denne i vaket och medvetet tillstånd och öga mot öga.

Sammanfattningsvis handlar Poul Bjerres psykosyntes om en genomtänkt syn på hur det mänskliga psyket fungerar och på uppkomst och läkning av psykiska störningar samt ett därpå grundat psykoterapeutiskt förhållningssätt. Var och en som arbetar med psykoterapi torde oavsett arbetssätt och arbetssituation ha mycket att hämta här.

Några lästips

                 av Poul Bjerre:

Hur själen läkes. Den psykosyntetiska läkekonstens grunder. Stockholm, NoK 1967. (Första upplagan 1923)

Drömmarnas helande kraft.  (Språkligt bearbetad utgåva av Drömmarnas naturliga system, 1933)

Själsläkekonst och själavård. Stockholm, Bonniers 1935.

Död och förnyelse. Stockholm, Bonniers 1944.

Från psykoanalys till psykosyntes. Ett urval av poul Bjerres skrifter med kommentarer av Jan Bärmark och Ingemar Nilsson. Stiftelsen Vårstavi och NoK 1976.

om Poul Bjerre:

Landquist, John: Poul Bjerre, Själsläkaren och konstnären. Stockholm, NoK 1964.

Bärmark, Jan och Nilsson, Ingemar: Poul Bjerre, ”Människosonen”. Stockholm, NoK 1983.

Några citat av Poul. Bjerre:

 

”Ju djupare vi tränga in i ett neurotiskt lidande, desto mer förvandlas bilden av en sjukdom till bilden av en om personlig frigörelse kämpande människa. Skall man kunna hjälpa den kämpande, måste man först och främst se honom fri från alla schabloner i hans fulla säregenhet.”  (Vanmakt, anfall och förryckthet. Bonniers 1939, sid. 53)

”All psykisk behandling eftersträvar bundna krafters förlösning och individens utveckling till fristående personlighet …” (Själsläkekonst och själavård. Bonniers 1935, sid. 97)

”Anknytande till naturförloppet kommer läkekonsten att bestå i ett omhändertagande, befordrande, stegrande av de framträdande möjligheterna …. steg för steg föra patienten fram mot assimilering och hälsa.” (Drömmarnas naturliga system. Bonniers 1933, sid. 309)